Mikael Dabrowski

Healer, specialist på idrottsskador, extremsportare och livscoach

Jag är Mikael Dabrowski – en holistisk terapeut, surfare, tidigare professionell kitesurfare och har livslång erfarenhet inom kampsport. Mina förfäders rötter är från Warszawa i Polen, men jag är född och uppvuxen på västkusten i Sverige. 

Efter många år av resande och utforskande av världen som professionell kitesurfare, tog jag min examen i Biomedicin Fysisk Träning från Högskolan i Halmstad.

Nu ägnar jag mitt liv åt att leva ett enkelt, aktivt och lyckligt liv. Min högsta passion i livet är att hjälpa andra människor och djur att finna vägen till harmoni, hälsa och lycka, må bättre och leva ett långt hälsosamt liv.

Jag är även svartbälte i ITF Taekwon-do och IKO Level 2 instruktör i kitesurfing.

Jag erbjuder frekvensterapi, healing, sportsmassage, djupvävnadsmassage, senfästeterapi och rödljusterapi. Jag är specialist på rehabilitering av skador och idrottsskador och har hjälpt landslags- och elitidrottare över hela värden. Jag erbjuder också yogaklasser, meditation, livscoaching och personlig träning.

Min bakgrund

Jag minns att jag började åka skateboard första gången när jag var 4 år gammal. Jag fick en numera ”old school” skateboard från min familj i USA.

Jag är uppvuxen i Kungsbacka, en stad nära havet söder om Göteborg, i en familj med en far, äldre bror och syster, samt en mor som har ett stort intresse av stjärnor, astrologi, kosmos och alternativa healingmetoder.  

Jag började meditera och läsa andliga böcker redan vid 9-års ålder. I mina meditationer brukade jag alltid föreställa mig en varm strand med palmträd en solig dag och känna vinden i mitt hår. Jag brukade alltid le av den tanken, även om jag inte hade några ”riktiga” minnen av en sådan plats.

Min bror Peter och syster Anna är mycket äldre än jag (14 respektive 11 år äldre), så jag såg mycket upp till dem.

Jag minns att jag kände mycket djupt och var mycket känslig så länge jag kan minnas, och jag har alltid känt i mitt hjärta att det finns något mer i den här världen än bara “att leva och sedan dö”.

Vid 11 års ålder började jag träna Taekwon-do, vilket snabbt tog min inre resa till nya höjder. 

Taekwon-do

En sommardag såg jag människor i vita dräkter liknande de man ser på film med karate som tränade utomhus. Jag kunde se att de var mycket fokuserade och engagerade i vad de höll på med.

Jag hade precis börjat läsa Dragon Ball (En japansk anime med utomjordiska människor som har superkrafter inom kampsport) och var helt fast i den, så jag gick direkt till dem, väldigt nyfiken, och frågade om jag på något sätt kunde ansluta mig till dem och göra vad de nu än höll på med. Jag kände bara att det var för mig. Till min lycka skulle en ny nybörjargrupp starta redan nästa vecka.

Jag gick på alla träningar och ställde upp i alla tävlingar som fanns tills jag fick svart bälte! 

Sporten var perfekt för mig, det var livsfilosofi blandat med självkontroll, Taekwon-do är koreansk självförsvar  och ordet “Taekwon-do,” betyder (tae=fot, kwon=hand och do=livsstil, livs väg).

Jag blev djupt förälskad i sporten. Jämfört med fotboll och lagsporter som jag hade försökt med tidigare där man bara skyllde på varandra hela tiden, hade nu allt bara att göra med mig och min egen prestation. Det fanns ingen att skylla på. Om de gick bra var de för jag tränade hårt, om de gick dåligt tränade jag inte tillräckligt hårt. Min tränare var väldigt klok och sa alltid när vi gjorde armhävningar – om du fuskar så fuskar du bara för dig själv och ingen annan!

Jag var inte längre beroende av att andra gjorde sitt bästa; det var bara jag som behövde dyka upp och göra det! 

Med mycket fokus på den inre världen och kroppen, sinnet och själen började jag upptäcka vad som pågick inom mig. Mitt nervsystem var mycket snabbt, och det tog mig många år att förstå att jag var mer känslig än många andra.

Jag började tävla i kampdisciplinen efter ett år, då vid 12 års ålder, och kom på andra plats i min första tävling, jag vann flera mästerskap och brukade ”som sämst” komma topp 2. Så guld eller silver var inget annat jag förväntade mig som kvitto på den hårda träning jag ägnade mig åt inom sporten.

Den 19 december 2007 fick jag äntligen mitt svarta bälte i Taekwon-do, som fortfarande än idag är en stor del av mitt liv. Erfarenheten är något jag andas och bär med mig varje dag, överallt, vart jag än går. Det är en livslång upplevelse att bli svart bältare i Taekwon-do, och jag har också tränat andra kampsporter för att fördjupa mina kunskaper.

Jag gick sedan över till thaiboxning (Muay thai) och tränade i Göteborg med en elitgrupp och bodde sedan i Thailand en vinter och ägnade mig helt åt muay thai. Jag tränade också med Shaolin -munkar, och utövade capoeira på stränderna.

Kitesurfing

I början av 2008 träffade jag en ny vän, första året på gymnasiet. Han var väldigt rolig, ganska tokig och hävdade att han kunde flyga 10 meter upp i luften samtidigt som han gjorde flera volter och rotationer i luften. Jag trodde han hittade på allt och sa till honom: “Du har väldigt bra fantasi eller?” Han log och svarade bara: “Häng med mig på torsdag så får du se själv!”

Efter skolan den dagen åkte vi med bussen, bara 20 minuter söder om Kungsbacka, till en strand som snart skulle bli en väldigt stor del av mitt liv – Rågelund.

Först såg det ut som stora fåglar som flög på himlen, men när vi närmade oss stranden såg jag det. Det var människor där ute som var fastsatta vid de stora fåglarna och det såg ut som om de flöt på vattnet med magiska mattor eller något! Deras stora leenden syntes långa vägar och de såg SÅ fria ut när de åkte längs vattenytan på havet. Och ja, de flög högt, högt upp i luften. Det tog mig bara någon sekund att bestämma mig – Jag måste lära mig det här, och det är NU!  

När jag fick höra vad en kiteutrustning faktiskt kostar kom det som en chock. Men jag hade bestämt mig. Jag sålde allt jag kunde bli av med och mina föräldrar sa att jag fick sälja min moped och köpa en kite för pengarna. Så nästa vecka köpte jag min första drake, en Naish Boxer SLE 2007 på 12 m2. Bräda fick jag låna av min kompis pappa tills jag hade pengar att skaffa en egen.

Att noggrant kolla prognosen för vinden flera gånger om dagen var nu standard och vi tillbringade varje blåsig minut med att kitesurfa i flera timmar, ofta tills vi hade kramp i alla muskler. Ibland kunde någon plötsligt få kramp i benen vid matbordet på kvällen och vi skrattade och hjälpte varandra upp igen.

Efter några månader kom en man fram till mig på stranden. Han presenterade sig och sa: “Hej grabben, jag gillar verkligen din stil och attityd på och utanför vattnet, vill du vara med i mitt Kiteteam?” Jag stod där som ett stort frågetecken och sa bara: “Men jag är inte så bra, jag har precis börjat med kitesurfing?” Han var säker: “Jag tror på dig, jag vill ha dig i mitt team!”

Jag var helt såld på kitesurfing! Efter att ha tagit studenten köpte vi en enkelbiljett till Rhodos, i Grekland. Vi hade hört ryktesvägen att de finns ett gömt paradis för kitesurfing på den södra delen av ön där surfare bor i tält på stranden och surfar hela dagarna.

I kommande åtta år spenderade jag hela sommaren boendes enkelt i ett tält på stranden Prasonisi på Rhodos.

Förhållandena där på sommaren är helt perfekta för freestyle kitesurfing med termiska starka vindar som blåser i stort sett varje varje dag. I tillägg daglig sol, värme, god mat och många proffs från hela världen som alla gör de vi älskar mest.

Vi var alla samlade där av en anledning – för att fokusera på en sak, leva och andas det – Kitesurfing 100%.

Detta var på tiden innan smartphones fanns så om vi ville ha kontakt med omvärlden så gick vi till restaurangen för att köpa internet i 15 minuter. I övrigt så hade matbutiken hand om våra pass och plånböcker under vistelsen. Vi skrev upp allt vi handlade på en nota som vi betalade innan vi reste hem. Vi fick också tillgång till kylskåp och badrum hos dem. Så vi behövde verkligen inte tänka på något annat än att bara leva i nuet.

Eftersom de är ett naturreservat mitt ute i ingenstans så är stjärnhimlen där något utöver det vanliga. Man kan tydligt se hela vintergatan och att se över 50 stjärnfall på en kväll är inget ovanligt på Prasonisi.

Professionell kiteboarding

Hösten 2010 började jag studera psykologi på universitetet, det var spännande men inte så utmanande. Efter 2 månader fick jag ett e-postmeddelande som förändrade allt. Jag skrek och hoppade och dansade samtidigt. Det kändes som att mitt liv nu för en period framöver var löst på alla sätt! Jag var välkommen att ansluta mig till ett internationellt kiteboarding-team (Blade Kiteboarding) och få ett proffskontrakt.

Min största dröm hade gått i uppfyllelse, och jag är och kommer alltid vara evigt tacksam till Blade för att de trodde på mig och för de år jag fick leva min dröm som professionell kitesurfare. Det var inte så svårt att hoppa av studierna på högskolan, de fick vänta några år till.

Jag hade framför mig 4 fantastiska år med att pendla mellan att resa runt över hela världen till länder som Filippinerna, Thailand, Egypten, Grekland, Spanien, Norge, USA och Australien. Samtidigt som jag fick betalt för att göra de jag älskar mest. Kitesurfa, tävla SM, Asien-touren och världscupen, skapa videor och bilder och själv vara med på bild och reportage i de stora kite tidningarna jag några år tidigare drömt om att själv vara med i en dag.

 

Jag vill ge ett stort tack till mina sponsorer längs vägen och alla de som stöttat mig längs vägen (Blade Kiteboarding, Aboards, Axis, Earphones, Beats By Dre, Urge, Kiteskolen.no & Vooray med flera).  

Biomedicin

När jag kom hem till Sverige från Australien 2014 kände jag att något verkligen saknades i mitt liv. Jag började tröttna på att leva i en resväska och alltid vara på språng. Samtidigt som jag hade sett mycket fantastiskt hade jag sett mycket jobbigt också. Folk som bor under extrema förhållanden, speciellt små barn som levde smutsiga på gatorna i Fillipinerna hade berört mig djupt i mitt sinne. Varför hade jag de så fantastiskt bra och kunde bara göra vad jag vill i princip medans andra inte kunde det, utan knappt kunde överleva? Jag behövde ett större syfte. Men vad var det?

Tack vare att jag hade bra betyg från gymnasiet kom jag in på den enda utbildningen som jag fann intressant och utmanande, Biomedicin – Fysisk Träning vid Högskolan i Halmstad. Många av mina surfvänner trodde jag skämtade när jag berättade om det. Det var en stor omställning att gå från att bara behöva anpassa dagen till när vinden är bäst för att surfa, till att nu gå upp klockan 06.00 på morgonen, gå på föreläsningar och efter studera på biblioteket för att komma hem 22.00 på kvällen.

De första veckorna hade jag stora svårigheter när hösten, mörkret och kylan gjorde sig känd, över att veta att jag nästa dag kunde vara i ett tropiskt paradis och kitesurfa, Men jag hade bestämde mig för att ge det åtminstone två månader och sedan bestämma mig. Första lektionen när läraren direkt började rita upp atomer, molekyler och kemiska reaktioner vi skulle kunna till slutet av veckan höll jag på att få panik, jag ville bara springa rakt ut från klassrummet. Men jag hade lovat mig själv att ge det två månader, så jag stannade kvar.

Efter en månad insåg jag att biomedicin var perfekt för mig. Jag var så hängiven att lära mig allt jag kunde om den mänskliga kroppen att det inte spelade någon roll att de var kallt och mörkt. Jag älskade det och jag ville veta absolut allt.  

Jag är sådan som ger allt när jag fastnar för något, så på mina första tentor i Nutrition och Anatomi fick jag 85/85 och 99/100 poäng. Till min fördel ligger ju högskolan där vid havet så jag kunde fortvarande ta mig till närmaste strand och kitesurfa så fort jag fick chansen på blåsiga dagar. Jag körde till och med mitt i vintern när de var nollgradigt väder.

Sommaren 2017 tog jag äntligen min kandidatexamen och jag bestämde mig för att flytta till Ericeira, Portugal. Där öppnade jag mitt egna företag ”Sports Massage Ericeira” där jag behandlade över 1000 klienter fram tills våren 2021 då jag valde att pendla mellan Spanien och Sverige ett tag.

De senaste åren har jag fördjupat mig i frekvensmedicin och alternativa naturliga behandlingsmetoder och kan jobba med det på distans med klienter över hela världen.

Min största dröm är att ha ett healingcenter dit människor och djur kan komma och återhämta sig och bara vara på en plats någonstans i solen, nära havet.

Om du vill veta mer om mig, kontakta mig gärna eller säg hej om du ser mig i vattnet🙂

Tack för att du läste! Allt det bästa till dig och må alla dina önskningar gå i uppfyllelse!

Mikael Dabrowski 

Kontakt

Mikael Dabrowski

© 2023 All Rights Reserved

sv_SESvenska